Vi elever är trötta på att bli förlöjligade, pressade och stressade av de nationella proven. Provens utformning hör inte hemma i en modern tid. Att skriva upp sig på kisslista, inte få använda internet och dessutom få barnsliga uppgifter som att låtsas vara Harry Potter är under all kritik. Hjälp oss att få gehör!

1. Syftet med nationella prov är enligt Skolverket dels att ge underlag för analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppnåtts i diverse ämnen på lokal och nationell nivå, dels att stödja likvärdig och rättvis bedömning. Det är ett hyfsat heltäckande prov, men ett betyg du får på nationella provet är inte detsamma som det du absolut måste få vid kursslut. Man får ha dåliga dagar och så vidare.

Men. Proven behandlas med sekretess. Proven föregås av långa listor som sätts upp i receptionen om vilken sal vi elever ska vara i och vid vilket tillfälle. Proven går inte att missa, eftersom elever får påminnelser från en ”nationella prov-ansvarig” på skolan några dagar innan provets start. Provinstruktionerna läses upp från ett papper och minsta felsägning verkar innebära tjänstefel för lärare. Provet har en starttid och en sluttid och någon slags ”karenstid” som innebär att eleverna inte får lämna salen när de vill, utan först på utsatt tid, trots att de anser sig ha klarat uppgiften.

Av någon anledning får jag helt enkelt intrycket att det här provet är lite, lite viktigare än några andra prov, uppgifter eller examinationer du gör. Men jag vet inte?

2. Det skriftliga provet i tyska bestod av att låtsas vara en känd figur och skriva dagbok åt denne. På tyska. Föreslagna personer att låtsas vara var bland annat (ett urval): Kalle Anka, Harry Potter, Kronprinsessan Victoria samt Zlatan.

Jag vill påpeka att detta provet är utformat för personer som är ungefär 18 år gamla. Samma personer som får köra bil, dricka öl på krogen och rösta fram folkvalda politiker. Men nu ska vi helt plötsligt låtsas vara Harry Potter.

3. Det nationella provet ska stödja en likvärdig bedömning. Trots det bedöms du på helt andra premisser än vad du gör i vanliga fall under dina kurser. Sist jag skrev en text i det verkliga livet (jag har till exempel jobbat med att dagligen producera texter på Nyheter24) behövde jag inte stänga av mitt internet, tömma papperskorgen på datorn eller skriva upp mig på whiteboarden om jag behövde kissa (så att alla 62 personer i samma rum ser att jag är kissnödig).

4. Skriva manus för ett argumenterande tal i engelska var mitt uppdrag i torsdags. Jag har ju viss erfarenhet av talskrivning från min tid i Centerpartiet då jag skrev tal både åt mig själv och åt några av riksdagens ledamöter. Ibland på engelska. Av någon anledning fick jag då, på Centerpartiet, använda internet, rättstavningsfunktionen och till och med twittra när jag skrev talet. Jag fick till och med den stora ynnesten att be mina kollegor om hjälp om jag behövde bolla stavningen på ordet unconscious. Men! Tänka sig! På nationella provet fick jag inte det?!

5. I fredags skulle jag redogöra för ett matematiskt problem som jag hade fått se och lösa på ungefär 90 minuter en vecka tidigare. Under dessa 90 minutrar fick jag ta hjälp av internet och mina vänner i klassrummet. Men när jag muntligt skulle redovisa detta i en grupp om 4 elever – då såg Skolverket rött. Det var absolut inte tillåtet att lägga in synpunkter på andras lösningar, trots att jag uppenbart kunde se att någon hade missförstått ett begrepp. Mina kompisar fick heller inte lägga in synpunkter på min lösning (som för övrigt inte fungerade, jag fick avbryta provet för att jag inte kunde det). Istället skulle de som lyssnade se tiden som ”ett inlärningstillfälle”.

Sist jag kollade lärde man sig inte bäst genom att någon basunerade ut kunskap non-stop i fem minuter utan att man fick fråga eller kritisera.

Läs mer här: http://giertz.me/ni-ar-fan-inte-friska/