1) Just nu genomför Ryssland krigshandlingar i Ukraina vilka faller under definitionen av militär aggression enligt FN:s generalförsamlings resolution från 1974.

2) Denna aggression pågår utan officiell krigsförklaring, och den förklaras av nödvändigheten att skydda rättigheterna för den rysktalande befolkning som bor i Ukraina. Några bevis för att övergrepp har begåtts mot den nämnda gruppen av medborgare har inte lagts fram av Ryska federationen.

3) Omkring 11 000–15 000 militärer från Ryssland har befunnit sig på den ryska Svarta havsflottans bas på Krim i enlighet med en överenskommelse med Ukraina om att hyra basen. Enligt olika uppgifter har man dessutom de senaste dagarna transporterat ytterligare 17 000 militär personal till Krim.

4) Redan den 26 februari startade olagliga förflyttningar av ryska trupper på Krim. Den 27 februariintog man den autonoma republiken Krims parlament och regeringsbyggnad. Den 28 februari erövrades flygplatser, och flygplan med ytterligare ryska trupper landade. Också detta olagligt. Samma dags intogs även andra kommunikationscenter. Dessutom blockerades de ukrainska väpnade styrkornas baser på Krim.Från den 1 mars pågår försök att inta de ukrainska väpnade styrkornas baser.

5) De ukrainska väpnade styrkorna har ännu inte gjort motstånd mot angreppet. Men det kan man inte fortsätta med hur länge som helst.

6) Ännu har inte Sveriges riksdag eller regering eller parlament och regeringar i andra demokratiska länder vidtagit några som helst åtgärder förutom att "uttrycka oro". I själva verket har Rysslands regering getts carte blanche för sitt angrepp på Ukraina. Det som händer nu följer samma mönster som Anschluss av Österrike eller delningen av Tjeckoslovakien 1938. Nu finns det ett hot om att den pågående aggressionen ska eskalera till ett fullskaligt krig som det rysk-georgiska kriget 2008 eller inbördeskriget i Jugoslavien på 90-talet eller som i Syrien nu.

Med anledning av vad som anförts är det nödvändigt att vidta följande åtgärder:

1) Utan dröjsmål slå fast att Ryssland är angripare – och Ukraina ett offer för aggression. Å utländska staters vägnar måste detta göras av parlamenten och regeringarna eller av andra befullmäktigade institutioner.

2) Till Ukraina, och i synnerhet till Krim, måste observatörer sändas (helst från FN eller från andra internationella organisationer som verkar enligt internationella överenskommelser).

3) Angriparlandet måste ställas inför kravet att omedelbart dra tillbaka alla sina trupper till de platser där de normalt är stationerade (med tydliga förhållningsorder om hur snabbt detta måste ske, till exempel 24 timmar).

4) Om man vägrar att uppfylla detta krav, måste vederbörliga sanktioner införas mot angriparen:

i) avbryta allt samarbete med Ryssland regering.

ii) utesluta landet ur alla internationella organisationer som inte tillåter deltagande av länder som angriper andra länder,

iii) ekonomiska sanktioner,

 

iiii) andra nödvändiga åtgärder.