Förslag till lagändring för stärkt djurskydd och reglerad hundavel i Sverige.

 

Kortfattat:

Sverige behöver ett starkare djurskydd.

Varje år far tusentals hundar illa på grund av buskavel, valpfabriker och bristande kontroll kring uppfödning och djurhållning. Hundar lever i vanvård trots myndigheters kännedom, hundstall och omplaceringsverksamheter går på knäna och allt fler hundar avlivas på grund av fysisk och psykisk ohälsa kopplad till oseriös avel. 

Vi vill se:
• Obligatorisk registrering av alla kullar
• Hårdare krav på hälsotester och mentalbeskrivningar
• Kraftigare straff för illegal avel och vanvård
• Ett nationellt register för djurförbud
• Större resurser och snabbare ingripanden från Länsstyrelsen
• Ett långsiktigt arbete för att minska hundattacker genom sundare avel och bättre kontroll

Detta handlar inte bara om djurvälfärd — det handlar om ansvar, samhällssäkerhet och att förebygga lidande innan det är för sent.

Skriv under för ett starkare djurskydd i Sverige.

 

Fördjupning:

Inledning

Sverige har länge betraktats som ett land med höga ambitioner inom djurskydd. Trots detta kvarstår omfattande problem kopplade till buskavel, valpfabriker, oseriös försäljning av djur samt bristande möjligheter för myndigheter att ingripa vid vanvård och misskötsel.

Nuvarande lagstiftning och tillsyn är i många fall otillräcklig för att förebygga lidande hos djur. Oseriös avel kan bedrivas med begränsad kontroll, samtidigt som djur som far illa ofta blir kvar under långa utredningsprocesser. Personer med djurförbud kan dessutom i praktiken fortsätta skaffa djur på grund av bristande nationell samordning och kontroll.

Syftet med detta lagförslag är att stärka djurskyddet i Sverige genom tydligare reglering av avel, förbättrad kontroll av djurhållning samt ökade möjligheter för myndigheter att ingripa vid vanvård. Förslaget syftar även till att motverka buskavel och valpfabriker, säkerställa friskare och mer hållbar avel samt förebygga återkommande djurmisskötsel.

Vi har sett detta upprepade gånger, människor som har djurförbud som gång på gång skaffar nya djur. Hundar staplade på hundar för att producera valpar, i fruktansvärda förhållanden. Djur som kommer från dessa ställen som tyvärr lever korta liv med svåra sjukdomar. Och ja - det händer varjedag här i Sverige. 

 

1. Nationellt krav på registrering av samtliga kullar

Samtliga hundkullar som föds i Sverige ska enligt lag registreras i ett nationellt register, oavsett ras, blandras eller om uppfödningen bedrivs privat eller kommersiellt.

Registreringen ska innehålla:

-ID-registrering av samtliga valpar
-Uppgifter om föräldradjur
-Uppgifter om ägare och uppfödare
-Antal tidigare kullar per tik och hanhund
-Veterinärbesiktning
-Hälsotester och mentalbeskrivningar där krav föreligger
-Försäljning av oregistrerade valpar ska förbjudas.

 

Syftet med ett nationellt register är att:

-försvåra illegal och oseriös avel,
-förbättra spårbarheten vid vanvård och smittspridning,
-minska antalet oregistrerade valpar,
-samt underlätta tillsyn och kontroll för ansvariga myndigheter.

2. Reglering av avel och uppfödarverksamhet

Begränsning av antal kullar

Lagstadgade begränsningar bör införas gällande:

-antal kullar per tik under hennes livstid,
-minimiålder för första kull,
-maximal ålder för fortsatt avel,
-samt obligatorisk återhämtningstid mellan kullar.
Syftet är att skydda tikar från överavel och minska risken för fysisk och psykisk ohälsa.

 

Hälsokrav för avel

Avel ska endast tillåtas på djur som uppfyller fastställda hälsokrav.

Dessa krav ska kunna inkludera:

-HD/ED-röntgen,
-veterinärgodkännande,
-mentalbeskrivning (MH/BPH),
-samt dokumenterad sund mentalitet.

Avel på djur med:

-allvarliga genetiska sjukdomar,
-grava exteriöra defekter,
-dokumenterad aggressionsproblematik,
-eller andra ärftliga lidanden
ska kunna förbjudas enligt lag.

Syftet är att främja friskare djur och minska lidande orsakat av osund och ansvarslös avel men även minska risken för hundattacker. 

 

Licensplikt för uppfödning

Personer som tar fler än en kull ska omfattas av licensplikt.

Licensen ska kräva:

-godkänd utbildning inom djurskydd och genetik,
-registrerad verksamhet,
-godkända djurhållningsförhållanden,
-samt möjlighet till oanmälda kontroller.
Syftet är att skilja seriös och ansvarsfull uppfödning från kommersiell massproduktion och valpfabriker.

 

3. Sambandet mellan oseriös avel och samhällssäkerhet

Skärpt reglering av avel och försäljning av hundar bör även ses som en förebyggande samhällsåtgärd.

I dag kan hundar köpas snabbt och enkelt genom privatannonser, oregistrerade kullar och oseriösa uppfödare utan krav på kontroll av vare sig köpare eller avelsdjur. Många hundar säljs utan hälsotester, mentalbeskrivningar, korrekt socialisering eller bedömning av köparens lämplighet.

Detta ökar risken för att hundar med osund mentalitet, rädsla eller aggressionsproblematik avlas vidare och hamnar i hem där hundens behov inte förstås eller tillgodoses.

Bristande kontroll kring avel och försäljning bidrar i förlängningen till:

-fler omplaceringar,
-ökad vanvård,
-fler hundar med beteendeproblematik,
-samt ökad risk för allvarliga hundincidenter och hundattacker.

Genom att:

-försvåra buskavel och valpfabriker,
-införa krav på mentalitetstester och hälsoundersökningar,
-registrera samtliga kullar,
samt ställa högre krav på uppfödare,
minskar tillgången på oseriöst uppfödda hundar och impulsköp försvåras.

Det leder i sin tur till:

-tryggare hundägande,
-friskare och mer stabila hundar,
-färre omplaceringar,
samt minskad risk för hundattacker och andra allvarliga incidenter.
Ett starkare djurskydd är därför inte enbart en fråga om djurvälfärd, utan även en fråga om folkhälsa, trygghet och förebyggande samhällsansvar.

 

4. Skärpta straff för brott mot djurskyddslagen

Straffskalan för grova djurskyddsbrott bör skärpas.

Brott som ska omfattas inkluderar:

-olaglig avel,
-försäljning av oregistrerade djur,
-valpfabriker,
-allvarlig vanvård,
samt avel trots djurförbud.

Föreslagna påföljder:

-kraftiga böter,
-näringsförbud,
-beslag av inkomster från illegal verksamhet,
samt fängelsestraff vid grova eller upprepade brott.
Syftet är att skapa verkliga konsekvenser för personer som utsätter djur för lidande i ekonomiskt syfte.

 

5. Utökade befogenheter för Länsstyrelsen

Länsstyrelsen bör ges möjlighet att:

fatta snabbare interimistiska beslut,
tillfälligt omhänderta djur vid akut misstanke om vanvård,
samt prioritera ärenden där djur riskerar allvarligt lidande.
Syftet är att förhindra att djur blir kvar i skadliga miljöer under utdragna handläggningsprocesser.

 
Nationellt register för djurförbud

Ett nationellt, samordnat register över personer med djurförbud bör införas.

Registret ska vara tillgängligt för:

-Länsstyrelsen,
-Polismyndigheten,
-Jordbruksverket,
-registrerade uppfödare,
samt omplaceringsorganisationer.

Syftet är att förhindra att personer med djurförbud:

-köper djur i andra län,
-registrerar djur i annan persons namn,
eller fortsätter bedriva djurhållning trots förbud.
Vid registrering, köp eller adoption av djur ska automatisk kontroll mot registret genomföras.

Personer med aktivt djurförbud ska nekas:

-registrering av djur,
-köp av djur,
samt adoption genom organisationer och föreningar.
 
6. Nationell samverkan kring djurskydd

Ökad samverkan bör ske mellan:

-Länsstyrelsen,
-Polismyndigheten,
-Jordbruksverket,
-veterinärvården,
samt ideella djurskyddsorganisationer.
Gemensamma riktlinjer och förbättrat informationsutbyte bör utvecklas nationellt för att effektivisera djurskyddsärenden och förbättra möjligheten att upptäcka återkommande vanvård.

 
7. Förebyggande arbete och informationsinsatser

Staten bör:

-finansiera informationskampanjer om ansvarsfull djurhållning,
-informera om riskerna med impulsköp och oseriös avel,
-stärka kunskapen kring genetisk hälsa och djurvälfärd,
samt främja adoption och seriös omplacering.
Långsiktig förändring kräver förebyggande arbete där kunskap, ansvar och djurvälfärd prioriteras.

 
Sammanfattning

Detta lagförslag syftar till att skapa ett starkare, modernare och mer förebyggande djurskydd i Sverige genom:

tydligare reglering av avel,
nationell registrering av samtliga kullar,
obligatoriska hälsotester och mentalbeskrivningar,
kraftigare straff för djurskyddsbrott,
snabbare myndighetsingripanden,
samt ett nationellt register över djurförbud.
Djur ska inte betraktas som slit- och slängvaror eller ekonomiska produkter, utan som levande individer med rätt till trygghet, hälsa och ett värdigt liv.

Genom att försvåra oseriös avel och stärka kontrollen kring hundförsäljning kan Sverige minska lidandet hos djur, förbättra samhällssäkerheten och skapa ett tryggare och mer ansvarsfullt hundägande.

Sverige har möjlighet att bli ett föregångsland inom modernt djurskydd genom att stärka lagstiftningen och prioritera djurens välfärd framför ekonomisk vinning.

 

 

 

 

Förslag till stärkt organisation och resursfördelning inom Länsstyrelsens djurskyddsarbete

 

Bakgrund

För att ett stärkt djurskydd ska fungera i praktiken krävs inte enbart skärpt lagstiftning, utan även att ansvariga myndigheter har tillräckliga resurser, rätt kompetens och möjlighet att agera effektivt.

I dag är många djurskyddsärenden hos Länsstyrelsen hårt belastade. Handläggningstiderna är ofta långa och resurserna otillräckliga i förhållande till mängden ärenden och allvaret i situationerna som upptäcks. Detta leder till att djur i vissa fall blir kvar i lidande under längre perioder innan åtgärder kan genomföras.

Samtidigt varierar kompetens och bedömningar mellan olika län, vilket riskerar att skapa ojämlik djurskyddstillsyn i Sverige.

För att framtida lagändringar ska få verklig effekt krävs därför en långsiktig satsning på Länsstyrelsens djurskyddsarbete.

 
1. Finansiering genom registrerings- och licensavgifter

Förslag

Registrering av uppfödare, kullar och uppfödarlicenser ska vara avgiftsbelagda.

Intäkterna från dessa avgifter ska öronmärkas och direkt tillföras Länsstyrelsens djurskyddsenheter för att:

-anställa fler djurskyddshandläggare,
-öka möjligheten till kontroller,
-minska handläggningstider,
samt förbättra utbildning och kompetensutveckling.

Syfte

Genom att låta delar av finansieringen komma från den verksamhet som kräver tillsyn skapas ett mer hållbart och självfinansierande system.

Detta skulle:

-stärka kontrollen av oseriös avel,
-ge snabbare hjälp till djur som far illa,
samt minska belastningen på befintlig personal.
 
2. Fler anställda och stärkt bemanning

Förslag

Länsstyrelsens djurskyddsenheter behöver utökade resurser för att kunna anställa fler:

-djurskyddshandläggare,
-inspektörer,
-veterinärer,
samt administrativ personal.

Syfte

Nuvarande arbetsbelastning gör det svårt att hantera ärenden skyndsamt och rättssäkert. Med fler anställda kan:

-fler kontroller genomföras,
-uppföljningar ske snabbare,
-akuta ärenden prioriteras bättre,
samt långvariga vanvårdsärenden förebyggas.
Ökad bemanning skulle även minska risken för utbrändhet och hög personalomsättning inom myndigheten.

 
3. Högre kompetenskrav och obligatorisk vidareutbildning

Förslag

Personal som arbetar med djurskyddsärenden ska genomgå:

-fördjupad utbildning inom djurvälfärd,
-utbildning i hundars och andra djurs beteenden och signaler,
-utbildning kring psykisk och fysisk vanvård,
-psykologin bakom samlare och hur man arbetar i dem situationerna
samt kontinuerlig vidareutbildning inom modern djurskyddskunskap.
Särskilt fokus bör läggas på att identifiera:

-dold vanvård,
-psykiskt lidande,
-överavel,
-bristande socialisering,
samt djurhållning som vid första anblick kan framstå som acceptabel trots allvarliga brister.

Syfte

Bristande djurskydd är inte alltid synligt genom fysisk misskötsel. Många djur lever under psykisk stress, isolering eller långvarig brist på stimulans och trygghet utan att detta upptäcks i tid.

Ökad kompetens skulle skapa mer rättssäkra bedömningar och förbättra möjligheten att upptäcka lidande i ett tidigt skede.

 
4. Förbättrade möjligheter till ingripande

Förslag

Länsstyrelsen bör ges:

-större möjligheter till snabbare interimistiska beslut,
-tydligare mandat att omhänderta djur vid allvarlig misstanke om lidande,
samt bättre samarbete med polis och veterinärvård vid akuta situationer.

Syfte

I dag kan utdragna processer innebära att djur blir kvar i skadliga miljöer under lång tid. Ett mer effektivt system skulle minska lidandet och förbättra djurens möjligheter till rehabilitering och omplacering.

 
5. Nationell standardisering och samordning

Förslag

Djurskyddsärenden bör hanteras mer enhetligt över hela landet genom:

nationella riktlinjer,
gemensamma bedömningsunderlag,
förbättrad dokumentation,
samt nationell samordning mellan länsstyrelserna.
Syfte

Djurskyddet ska inte variera beroende på vilket län ett djur befinner sig i. Ett mer samordnat arbetssätt skulle skapa större rättssäkerhet och mer konsekventa bedömningar i hela Sverige.

 
Sammanfattning

För att stärkt djurskyddslagstiftning ska få verklig effekt krävs att Länsstyrelsen ges tillräckliga resurser, högre kompetens och bättre möjligheter att agera snabbt och effektivt.

Genom:

avgiftsfinansierad registrering av uppfödare och kullar,
ökade resurser till djurskyddsenheterna,
fler anställda,
högre utbildningskrav,
förbättrade möjligheter till ingripanden,
samt nationell samordning,
kan Sverige skapa ett mer effektivt och rättssäkert djurskyddssystem där djur får hjälp snabbare och oseriös verksamhet motverkas mer effektivt.

Ett starkt djurskydd kräver inte bara tydliga lagar — det kräver även myndigheter med resurser och kompetens att upprätthålla dem.

 

Förslaget syftar inte till att försvåra ansvarsfull djurhållning, utan till att:

skydda djur från lidande,
stärka seriös uppfödning,
minska oseriös avel,
förbättra samhällssäkerheten,
samt ge myndigheter möjlighet att agera effektivt.
Ett starkare djurskydd gynnar inte bara djuren — det gynnar även seriösa uppfödare, ansvarstagande hundägare och samhället i stort.

 

 

Diskussion
Djurskyddet i Sverige står i dag inför stora utmaningar. Trots befintlig lagstiftning visar verkligheten gång på gång att nuvarande system inte är tillräckligt för att skydda djur från långvarigt lidande och allvarlig vanvård.

Många hundar lever under psykiskt och fysiskt skadliga förhållanden under lång tid trots att myndigheter redan känner till situationen. Länsstyrelsen arbetar ofta under hög belastning med begränsade resurser, långa handläggningstider och otillräckliga möjligheter att ingripa snabbt. Detta leder till att djur i vissa fall blir kvar i ohållbara miljöer medan ytterligare underlag samlas in eller utredningar fortsätter under lång tid.

Problemet handlar därför inte enbart om lagstiftningens utformning, utan även om myndigheternas faktiska möjligheter att verkställa den. När resurser, personal och kompetens inte motsvarar behovet riskerar djurens lidande att förlängas och normaliseras.

Samtidigt befinner sig Sverige i en situation där både hundstall, omplaceringsverksamheter och ideella organisationer vittnar om en kraftig ökning av antalet hundar som behöver hjälp. Många verksamheter arbetar redan långt över sin kapacitet och tvingas prioritera mellan akuta fall på grund av platsbrist, ekonomisk belastning och brist på resurser.

Ökningen består inte enbart av omplaceringar kopplade till förändrade livssituationer hos ägare, utan i allt större utsträckning av hundar med:

·       allvarliga beteendeproblem,

·       bristande socialisering,

·       psykisk ohälsa,

·       aggressionsproblematik,

·       genetiska sjukdomar,

·       samt omfattande medicinska behov.

En stor del av dessa problem kan kopplas till oseriös avel, valpfabriker och okontrollerad uppfödning där hälsa, mentalitet och långsiktig hållbarhet inte prioriteras.

Konsekvenserna blir omfattande — både för djuren och för samhället.

Många hundar som omhändertas kräver långvarig rehabilitering, avancerad veterinärvård och omfattande resurser innan de ens kan bedömas som omplaceringsbara. I vissa fall är skadorna så allvarliga, både fysiskt och psykiskt, att avlivning blir den enda möjliga utvägen för att avsluta lidandet.

Detta innebär också stora ekonomiska kostnader för samhället. Veterinärvård, omhändertaganden, rättsprocesser, jourplaceringar och långvariga utredningar innebär redan i dag betydande utgifter för Länsstyrelsen och andra samhällsaktörer. Ideella organisationer tvingas samtidigt bära ett allt större ansvar för djur som samhällets resurser inte räcker till för att hantera fullt ut.

Samtidigt pågår en växande samhällsdebatt kring ökade hundattacker och allvarliga incidenter där hundar skadat både människor och andra djur. I debatten lyfts ofta förslag om rasförbud som en möjlig lösning. Ett ensidigt fokus på specifika hundraser riskerar dock att bli en förenklad lösning på ett betydligt mer komplext problem.

 

Hundars beteenden formas genom en kombination av:

·       genetik,

·       mentalitet,

·       uppväxt,

·       socialisering,

·       miljö,

·       träning,

·       samt ägarens kunskap och ansvarstagande.

Problemet uppstår därför sällan enbart på grund av ras, utan i kombinationen mellan osund avel, bristande kontroll och felaktig djurhållning.

Om samhället enbart förbjuder vissa raser finns en stor risk att personer som aktivt söker kraftfulla eller “farliga” hundar istället väljer andra hundraser och skapar samma problem där. Utan förändringar kring avel, försäljning, kontroll och ansvar kommer problemen därför sannolikt att fortsätta oavsett vilka raser som förbjuds.

En mer hållbar och långsiktig lösning är därför att:

·       försvåra buskavel och valpfabriker,

·       ställa krav på hälsotester och mentalbeskrivningar,

·       förbättra kontrollen kring uppfödning och försäljning,

·       stärka Länsstyrelsens resurser och befogenheter,

·       samt öka kunskapen kring ansvarsfull hundhållning.

Genom att arbeta förebyggande kan samhället minska antalet hundar som utvecklar allvarliga beteendeproblem och medicinska komplikationer redan från början. På lång sikt skulle detta:

·       minska antalet omhändertaganden,

·       minska behovet av omfattande rehabilitering,

·       minska belastningen på hundstall och omplaceringsverksamheter,

·       minska antalet avlivningar,

·       samt reducera de ekonomiska kostnaderna för veterinärvård och myndighetsarbete.

Ett stärkt förebyggande djurskydd innebär därför inte enbart ökade kostnader initialt — det är även en långsiktig investering som kan minska samhällets framtida belastning både ekonomiskt och organisatoriskt.

Ett modernt djurskydd måste bygga på helhetsperspektiv där fokus ligger på ansvar, hållbar avel, kunskap och tidiga insatser — inte enbart på åtgärder efter att problemen redan uppstått.

Djurskydd handlar ytterst om vilket samhälle Sverige vill vara. Ett samhälle där djur betraktas som levande individer med rätt till trygghet, hälsa och välfärd, och där myndigheter ges faktiska möjligheter att skydda dem när människor brister i sitt ansvar.