I över ett år har nu fotboll, som alla andra sporter, spelats utan publik i Sverige. Och inte bara det, tittar man framåt och betraktar uttalanden om att första steget blir 100 personer - såklart helt oavsett arenans storlek eller om det handlar om idrott inomhus eller utomhus - så förstår man att vi är på god väg att gå mot ännu ett helt år utan de som får sporten att leva: supportrar.

Det finns gott om jämförelser: Skansen, Gallerior, krogar, restauranger, gym, tunnelbanan och bussar - alla får ta emot besökare, dels på betydligt mindre yta än vad som vore möjligt i en arena. Och den som har sett hur tunnelbanans "tredje rusningstid" (kvällar mellan 20:00 och 21:00...) ser ut köper inte heller argumentet att alla besökare på en fotbolls- eller idrottsmatch anländer samtidigt och att det är den stora skillnaden som gör att idrott är omöjligt.

Samtidigt så fick Hansa Rostock ta in 777 åskådare mot Halle (2021-03-20; källa), Berlins Philharmoniker spelade i en sluten sal framför inte mindre än 1000 personer (samma dag; källa), Danmark öppnar den 21/4 för upp till 500 personer per sektion och England planerar att öppna upp till full kapacitet innan säsongen är över. Och så kommer ju ett EM med besökare, en färsk nyhet häromdagen.

Människor följer bara regler så länge de känns logiska och rättvisa och pratar man med folk eller läser kommentarer på nätet så är det knappast någon som upplever denna särbehandling som rättfärdigad. Det är däremot en växande känsla av orättvisa som präglar debatten.

Vi är mycket medvetna om att smittspridningen är hög just nu. Men vi vill inte särbehandlas positivt, vi vill behandlas på lika villkor. Med tanke på vad som gäller i övriga samhället efterlyser vi rättvisa; öppna läktarna eller stäng gallerior och krogar!

Vi vill alltså att publiken ges möjlighet att besöka idrottsevenemang igen, på ett liknande sätt och med jämförbar antal som i övriga delar av samhället redan är fallet.