Vad har jag gjort för att få min framtid borttagen

Vad har jag gjort för att få min framtid borttagen

0 have signed. Let’s get to 2,500!
At 2,500 signatures, this petition is more likely to get picked up by local news!
Matthew Kiberu started this petition to Morgan Johansson and

Hej, jag skriver detta för min vän som heter Alan Sasindran, född 2002 20 december som i skrivande stund går i Kärrtorps gymnasiet på Natur linje med Natur inriktning i Stockholm. 
 Alan står inför utvisning från landet, det är orimligt för honom att bli utvisad till ett land han inte tillhör bara för att han råkade vara medborgare där. Från det han själv har berättat känner han ingen men vet att det finns någon få släkt där dock har aldrig haft någon relation eller kontakt med dem. De få gånger han har vistats i Indien har han aldrig kunnat prata med någon där för att dem inte kunde engelska och för det anledning var han alltid i ett rum och hade ingen möjlighet att socialisera. Det var verkligen ett personligt helvete för honom.  
Alan var född och uppvuxen i Saudi Arabien där han gick på en internationell skola och sedan flyttade till England och var bosatt och gick i Stratford School Academy i fyra år och blev klar med åk 8. Det var då Alans morsa ville gå till högre studier och kom till Sverige för att ta sin Magister i palliativ vård och började han gå skola här. Alan fick gå om två år då han först skulle lära sig grunderna på hur svenska skolor fungerar och började förberedelse klasser i Ekillaskolan i Märsta några månade innan han började 7:an på Ribbyskolan i Väster Haninge på grund av flytt. 
Senare flyttade Alan till Malmö där han gick 8:an och 9:an på Värner Rydén skolan och kom upp till 280 poäng även om han saknade moderna språk och kom med på 250 poängs klubben utav dem få elever som fick det från skolan. Nu går han andra året i Natur med Naturinriktning på Kärrtorps gymnasium. 
Han vill kunna stanna kvar i Sverige för att kunna plugga vidare, det är hans dröm och mål i livet att vara en läkare. Allting av nästan 18 års värt av ansträngningar, ambitioner och svårigheter skulle vara för ingenting om Alan skulle bli utvisad. Han kan inte det språket eller kultur som talas i hans föräldrars land, han har inte heller någon relation till sina föräldrars släkt då han har sett dem så pass få gånger och har i princip aldrig pratat med dem.   
 
Enligt det Alans far har berättat skulle Alan inte kunna fortsätta med sina studier där då han kommer att behöva lära sig allting från A till Ö. Alan skulle inte bli accepterad i någon skola där då han är för gammal att lära sig allting från början då skolan börjar från och med när man fyller 4. Han skulle inte ha någon chans att lära sig språket då det inte ens är ett latinskt språk.  Det var skrivet i asylansökans avslagsbeslut att han fortfarande hade koppling till Indien för att han åkte dit med hans föräldrar.  
Det är samma sak att säga att jag skulle ha kopplingar till Thailand ifall jag åkte till Thailand med mina föräldrar, jag drar denna jämförelse eftersom det är samma sorts koppling som migrationsverket beskrev. Dock har han inte någon person som han har en relation till i Thailand eller Indien  för att han saknar insikt av deras kultur eller språk.  
 
Här har jag några direkta citat från Alan:  
 
” Jag kom till Sverige i en ålder där jag var färdig att integrera mig i ett samhälle och har redan gjort det, alla mina vänner, alla mina drömmar och ambitioner har förankrats i detta samhälle, i detta land. Jag har blivit helt anpassad till detta samhälle, man kan betrakta det som min livsmiljö. Att skicka mig härifrån skulle vara detsamma som att riva ett djur bort från dess naturliga livsmiljö med förväntningen att djuret överlever, som att sätta en isbjörn i Gobiöknen. I avslagsbeslutet drog migrationsverket  paralleller som "jag har varit i Indien, därför har jag en koppling till landet". Det är som att säga att isbjörnen som jag nämnde tidigare skulle kunna överleva i Gobiöknen eftersom både Antarktis och Gobiöknen kan definieras som en öken. Det är lika absurd…”  
 
”Jag är inte indier bosättningsvis eller av födelse och endast med mitt pass och av mina förälders medborgarskap är jag indier...”  
” Om jag skulle bli utvisad till Indien skulle det enda valet jag har vara att begå självmord då jag inte har någon chans för att nå mina drömmar eller ha ett stabilt liv. Allt jag har jobbat och kämpat för och den visionen av att ha det arbete och liv som jag drömt om ända sedan jag kan minnas skulle krossas. Det enda jag frågar efter är att kunna leva ett liv där framtiden är i mina händer…” 
”Mina föräldrar har varit utomlands i 21 år och jag har varit utomlands hela mitt liv, Sverige var det landet som vi kom till och kände oss hemma för en gångs skull. Tanken att landet som skapade konceptet av folkhemmet skulle behöva utvisa gäster som landet får plats med och faktiskt skulle vara till landets nytta är ju lite sorgligt…”  
 
”Jag vet att en av fördomarna som folk brukar ha om en utländsk är att familjen skulle vara en tyngd på välfärdsystemet men jag lovar att jag och min familj kommer att aldrig vara en belastning till välfärdssystemet i Sverige, mina föräldrar kommer att ha ett jobb för att försörja familjen. Min mor är till och med en högkvalificerad och erfaren sjuksköterska som har jobbat i detta yrke i 15 år i ett sjukhus som var under kanadensisk administration. Det är så mycket prat om hur Sverige behöver vårdpersonal men när det kom till min morsa var det plötsligt inget speciellt med det…” 
”Detta kommer från mitt hjärta som min enda utväg och rop om hjälp. Jag vill bara leva ett normalt liv där jag inte ständigt måste tänka och oroa mig för vad som händer med min framtid imorgon. Ett liv där jag faktiskt kan vara lycklig utan att behöva hålla ett falskt leende så att andra inte oroar sig, ett liv där jag inte gråter mig till sömn eftersom jag inte kan sluta tänka på hur mitt liv kommer att förstöras på ett ögonblick, ett liv där jag inte får ångestattacker när jag ser den vidöppna himlen eftersom det påminner om en flygplats och flygplan och hur allt jag någonsin vill ha i mitt liv kommer att rivas bort från mig med ett enkelt beslut. Ett liv där jag kan tänka på mina studier och vänner och inte hur min framtid kommer att ta slut i förtid. Ett liv där jag inte behöver fantisera ett bra liv och faktiskt har möjligheten att göra det till verklighet...” 
”Jag vill bara leva i fred med vetskapen om att min framtid är säker och ligger i mina händer och inte beslutas av en bit papper…” 

Alan Sasindrans nummer är 0767559849 
E-post: alanchirakkal@yahoo.com

 

0 have signed. Let’s get to 2,500!
At 2,500 signatures, this petition is more likely to get picked up by local news!